Vad kan mer gå fel?

När allting redan är dålig så tror man ofta att det inte kan bli värre. Men det kan det. Under bilresan från Hanna till Sundbyberg för att hämta upp Annika så ringer en från mitt jobb och undrar vart jag håller hus egentligen.
"Jag ringde dig igår och bestämde att du skulle jobba."
"Ja, det gjorde du."
"Ja, jag ringde dig."
"Ja, det gjorde du och?"
"Varför är du inte här?"
"Men det var om att jobba på lördag.."
"Nej, det var om att jobba idag.."
Jag hade under min resa hem trott att det var fredag och då antagligen tolkat henne fråga om att jobba imorgon som att jobba på lördag.. Även om jag visste att jag skulle till Hanna och äta middag dagen efter. Helt sjukt. Min chef kommer vara skitarg och jag förstår det. Jag förstår att det är hopplöst med folk som gör sånt där. Inte hjälper det om jag skyller på att allting i min värld just nu suger och att det antagligen var därför jag helt missförstod. *suck*
Den ihållande känslan av att vad jag än gör så blir det bara fel vill inte släppa taget. Hur duktig och ärlig och bra jag försöker vara så blir det fel. Allting känns så hopplöst just nu. Känslan av att det inte går att göra något åt är hemsk.