Snö

Det snöar ordentlig för första gången den här vintern.. Men tyvärr smälter det bort..

VFU

Verksamhetsförlagd utbildning är en sådan vacker fras.
Men det skulle behövas finslipas lite på själva idén.
När man kommer ut på skolorna så finns där ingen som helst utbildadpersonal i handledning eller liknande. De får pengar för att jag är där. De är trevliga. Ändå kan man inte låta bli att känna sig lite vilsen över vad man gör där.
Så man lallar runt. Tittar, lyssnar, analyserar och pratar med folk. Hjälper till där det behövs och såvidare. Men just nu känner jag mig så oengagerad. Vet inte vad jag ska skylla det på. Lärarna, mig, skolan, kursen eller vad det beror på...
Sen känns det lite som att mer och mer saker hänger på lärarna och deras uppdrag blir större, större och större. Så det skulle kännas fel att anklaga dem.
Snart är man färdig och då ska man söka jobb och allting...
Undrar vad man vill göra när man är färdig.. Vill man plugga något mer kanske???

Nils Karlssson Pyssling

Vad det är bra att jag har dig
vad det är bra att jag har dig.
Va det är bra att vi har oss.
Ja, jätte bra är det förståss
att vi får träffas varje dag
och va tillsmamans du och jag
för ingen, nej ingen vill va ensam.

Sådan bra text det där.
Astrid hon kunde hon.
Vem vill inte ha en alldeles egen hemlig kompis som dessutom är pytte liten?

Nytt utseende på bloggen

Kände att jag ville ha en ännu mer lila blogg.
Så ändrade mall och mycket mer lila blev det.
Ny bild blev det också.
Man gör nästan vad som helst för att slippa plugga märker jag.

Ont

Vaknar kl 6 av att väckarklockan ringer.
Känner hur huvudet håller på och explodera.
Inser att VFU inte på kartan för mig idag.
Skickar iväg ett sms om sjukdom och frånvaro.
Får aldrig någon rapport om att smset kommit fram.
Kan inte somna om. Är inge trött. Känner mig rastlös.
Vad ska man göra nu? Letar telefonnummer men kan inte hitta vart jag har skrivit ner dem. Det är hopplöst att försöka hitta telefonnummer till avdelningar på skolor.
De ända nummer man hittar går till reception, rektor och studierektorer.
Måste försöka ringa om jag inte får något svar på smset.

Jag återgår till min åsikt att ALLTING är skit.
Det gör ont i både kropp och själ. Allt jag kan göra är att vänta.
Tiden finns inte till det här. Kanske är det det som är ett av problemen. Jag tror mig kunna orka med allting. Jag tror mig vara en Superkvinna. Men det är jag inte.

Vaken i natten/på morgonen..

Somnade efter 22.
Vaknade kl 04 någonting och kunde inte somna om.
Kroppen kändes konstig.
Den gjorde ont här och där.
Förutom ont i lungorna, hjärtat, magen ryggen hade jag även fått ont i andra delen av magen. Som om saker inte kunde bli värre.

Hade fått ett sms. Det gjorde mig en smula gladare.
Svarade på det och åtet gick till mig vändande och vridandet.

Vaknade kl 7 och insåg att jag kunde sova en timme till.
Tvinga mig själv att gå upp kl 08.10.
Åt frukost låååångsamt och sen in i duschen.
Mådde blä hela vägen till jobbet.
Men åt mer på jobbet.
Hostat mig igenom dagen.
Varför inte hosta på folk när det är och handlar mat?
Blev piggare men inte gladare.
Orkade hela dagen och är nu hemma.
Varit duktig och läst bok både till och från jobbet.
Ska skriva klart en inlämning som ska in idag.
Sen blir det sova och tidigt uppstigning för att ha VFU.
Jag brukar se framemot VFU. Tanken gör mig bara trött just nu.

Hela min kropp skriker

Torrhostar och får ont i bröstet.
Ser ut som ett vitt lakan.
Magen är hungrig men jag kan inte äta.
Kroppen fryser och jag får illningar som går från nacken och ner.
Halsen har börjat göra ont också.
Min kropp gör ont. Det lider.

Ska jobba imorgon. Jag hoppas det går. Kanske piggnar den till av frukosten imorgon och kanske försvinner halsen och hostan under natten. Annars får jag ringa och sjukskriva mig. Hanna påstår att kroppens imunförsvar blir sämre när man mår dåligt. Kanske har hon rätt. Vilket fall är min kropp inte glad.
Någon har ringt min från dolt nr kl 21.23. Undrar vem det var. Tog inte med mig telefonen för ingen ringer ändå mig tänkte jag. Men så gjorde någon det. Undrar vem?

Vad kan mer gå fel?

När allting redan är dålig så tror man ofta att det inte kan bli värre. Men det kan det. Under bilresan från Hanna till Sundbyberg för att hämta upp Annika så ringer en från mitt jobb och undrar vart jag håller hus egentligen.
"Jag ringde dig igår och bestämde att du skulle jobba."
"Ja, det gjorde du."
"Ja, jag ringde dig."
"Ja, det gjorde du och?"
"Varför är du inte här?"
"Men det var om att jobba på lördag.."
"Nej, det var om att jobba idag.."
Jag hade under min resa hem trott att det var fredag och då antagligen tolkat henne fråga om att jobba imorgon som att jobba på lördag.. Även om jag visste att jag skulle till Hanna och äta middag dagen efter. Helt sjukt. Min chef kommer vara skitarg och jag förstår det. Jag förstår att det är hopplöst med folk som gör sånt där. Inte hjälper det om jag skyller på att allting i min värld just nu suger och att det antagligen var därför jag helt missförstod. *suck*
Den ihållande känslan av att vad jag än gör så blir det bara fel vill inte släppa taget. Hur duktig och ärlig och bra jag försöker vara så blir det fel. Allting känns så hopplöst just nu. Känslan av att det inte går att göra något åt är hemsk.

Pluggdag och träning

Mamma och jag var och köpte in en träningscykel till hushållet igår.
Vi kämpade med att plocka ihop den och vid halv nio tiden igår var den hel och fungerande.
Så idag vaknade jag efter 11 timmars sömn och bestämade mig för att börja dagen med lite cykling. Cyklade 30 min och var sen helt slut. Måste få upp grundkonditionen lite.
Åt frukost och läste tideningen. Tog mig en skön dusch och har nu hunnit uppdatera mig på bloggfronten. Betalat räkningar och ska börja läsa lite i min tråkiga bok.
Har även fått trevliga planer för helgen. Även om den innebär plugg och jobb också.
Men om sällskap i godavännerslag också händer så överväger de det tråkiga. :D

Jobba helg

När man jobbar en hel helg och dessutom inte gjort annat än att vara i skolan alla de andra dagarna så känner man sig lite avskärmad från verkligheten. Det känns som att allting rullat på på utsidan man man själv stått stilla i sin egen lilla bubbla.
Det får mig att längta efter sommaren och lovet. Om det blir något lov för min del. Vill hinna med allting och lite till. Men skulle verkligen behöva semester. Pengar är bra att ha. Men semester vore så skönt. Jobba lite granna men vara ledig mest vore skönt. Åka bort vill jag också göra.
Vilket fall så känns det som jag borde hinna med mycket mer och borde kunna se till att inte leva i en bubbla. Skyller det på avstånd och allt möjligt. Kanske borde man innse att allting inte går att göra och att man automatikst väljer bort saker när man väljer något. Frågan är om man är nöjd med det man valt?

Dagen ska ägnas åt att läsa litteratur, promenare och promota för att mamma och jag ska köpa oss en tränningscykel. Inköp löser många problem eller hur?

En underlig dag

Började dagen med att se hur solen gick upp över fälten medan bussen skumpade in mot staden. Lyssnade på Dustin O´Hallorans opusar och seglade iväg i en egen värld. Hoppade på den långsamma bussen även då den var 6 min sen och nästa buss, 2 min efter skulle vara en snabbbuss. Men kände inte för att stå ute i kylan mer än nödvändig. Och varför stressa så?
Framme i skolan var det ett långdraget seminarie som kändes som det aldrig skulle ta slut. Efter det blev det shopping på Vi och lunch med Jenny. Sittandes i en datasal blev vi alldeles för länge. Kom på att jag inte hade hämtat boken till Johan än också. Ringde Anna och kollade hennes hemstatus. Men eftersom tiden försvann och hann bli 16 innan jag insåg att det nu blev för tajt med tid så har det besöket skjutits upp till morgondagen. Hann dessutom planera en plan för hur jag skulle hinna hämta boken och sedan sova med min pojke. Men den planen sprack den med.
Så imorgon blir det tidig uppgång och iväg till Tensta med frukost till flickorna. :)

Har dessutom blivit torr i mungipan. Spricker upp hela tiden och gör ont.

Myshelg

Äntligen en helt ledig helg. Första på fyra veckor. Så det planerades in sånt som inte hunnits med men pratats om länge. Middag ute på restaurang med pojken på fredagen.
Gott, mysigt men kallt att gå hem var det.
På lördagen blev det barkary outlet och sen bio "Sweeny Todd" kl 15.
Välidgt bra film. Typisk Tim Burton. Efter det blev det middagslagande hemma hos mig på landet. Tog flera timmar dock. Men maten var god och ölen som drack under matlagningen och till maten lika så. :)
Så idag söndag blev det långpromenad och mysande. Eftermiddag/kvällspluggande blev det senare. En riktigt lyckad helg.
(Jobbet ringde bara 3 gånger och undrade om jag kunde jobba. Svarade inte första gången, de andra sa jag: Nej!)

Tandläkaren

Idag bar det av till en ny tandläkare. Har länge funderat på att ta mig till en sådan men det har inte blivit av. Sen gillar jag inte min gamla speciellt mycket. Så med hjälp och tips av tanskterska kusinen Cissi så bokade jag mig en tid hos Mälarö tandvård. En mycket trevlig sköterska/receptionist svarade och bokade in en tid 3 veckor framåt. Så idag var det dax. Åkte i tid och fick vänta några minuter.
Men besöket gick bra. En mycket trevlig tandläkare var det och man kände sig mycket väl omhändertagen. :)
Blev lagning av ett litet hål och byte av gamla lagning i samma tand. Samt undersökning med bilder på mina visdomständer som verkar vilja invadera min mun. Men vi kom fram till att det är lättast att ta bort dem när de kommit upp lite mer. Så återbesök om ett år och många komplimanger för att jag har så fina tänder blev det. Jag är mycket nöjd med besöket.

Nu blir det att försöka skriva ihop en liten rapport om det jag gjort på min VFU och att läsa mer litteratur. Sjukt mycket att läsa är det. Är redan 2 böcker efter. Men det kommer nog gå ändå. Lite lunch vore nog bra också. Är ganska hungrig faktiskt.

Flyttångest och pluggångest blandat i en röra

Nu när det är helt klart att familjen Johansson nu mera kommer bo på annan ort (Sundbyberg) vid den här tiden nästa år börjar det smyga sin i i mig.
Ska inte mitt föräldrahem finnas kvar?
Flytta själv har alltid låtit tilltalande. Men då har ju det alltid varit så att jag tänkt mig att det här huset där jag växt upp ska vara kvar. Att komma hem till mamma och pappa igen och hälsa på då och då. Nu som det ser ut blir det inte så.
Jag är hemskt glad å deras vägnar och det finns plats både för mig och min bror om vi vill bo kvar med dem. Men ändå, det här är mitt hem. Har man bott på samma ställe hela livet blir man väldigt bunden till huset och omgivningarna.
Jag undrar om jag kommer flytta tillbaka hit någon gång i livet sen?
Sen finns den där känslan av att vilja flytta själv fortfarande kvar. Känner mig trött och galen på allt åkande hit och dit. Det känns som att man borde vara någon annanstans oavsett vart man befinner sig. Är hemma borde man vara i stan. Är man i solna borde man vara hemma och så vidare. Flängandet och framförallt känslorna som det ger framkallar viss ångest. Jag vill kunna känna att där jag är är helt rätt för tillfället. Nära tiller vänner och pojke. Så man kan gå över och ta en fika, se en film eller en promenad och sen kunna gå hem igen när man tröttnat på det. Det känns som att tiden på så vis skulle räcka till mer och att ångesten då skulle försvinna.
Kanske är det bara vad jag tror? Kanske är grästet inte grönare på andra sidan?
Till problemet hör också boendet. Vart ska jag bo? Hur ska jag bo? Hur ska jag hitta någonstans att bo?
Så länge det är problem så tycker man att jag inte borde behöva oroa mig. För det finns inte så mycket jag kan göra. Men så fungerar inte jag. Jag vill kunna göra något åt allting.

Pluggångesten sitter i en del också. Sitter här och ska avsluta min kurs genom att skriva en ssta rapport. Har inte kommit igång än. Vill inte. Men ska. Ska nu.

Förkyld

Jag vill vara frisk som en nötkärna och ge mig ut i natten för att motionerna min degiga kropp.
Hade lagom bestämt mig för att nu ska det bli andra bullar. Motion, nyttigare levenre som skulle relsultera i en piggare Sofie. Vad händer då?
Man blir sjuk. Får snuva, halsont och småttirriterande hosta. Att då ge sig ut och snabbprominera i natten vore ingen bra idé.
Inte heller var det en bra idé att i sömen öppna fönstret (jag tyckte antagligen att det var för varmt)sedan sova med ett ständigt drag rakt in. Halsen gjorde ondare, snuvan blev värre och ja, hostan uppenbarade sig. Varför gör man saker i sömen som man sedan får ångra?