Tankar

Sitter på bussen in mot Brommaplan. Är trött. Huvudet snurrar. Kroppen vill sova.
Funderar på varför busschaffören är så seg. Kommer fram till att han vill hålla tidtabellen. Varför vill dem alltid det när man själv är sen? Fast tidiga är de ändå till ens egen busshållplats.
Åker över sista bron och spanar mot husen som ligger vid vattnet. Funder på vilket som är det där ett av barnen bor i. Ett av barnen som går i klassen som jag lärt känna genom de senaste 1 ½ åren. Jag saknar dem. Alla. Trivdes verkligen där. Vill veta hur dem har det. Att de har det bra. Jag tänker på dem och oroar mig. Förstår inte hur man ska kunna släppa en klass. Hur ska man våga lita till att någon annan tar hand om dem lika bra som jag? Hm, en bra lärare ska bry sig. Men inte för mycket. Jag bryr mig. Alltid för mycket.
Efter att ha kommit fram till Brommaplan motas alla "saknar och undrar hur det är -tankar" bort.
Hinner börja fundera över andra jag saknar och undrar över hur det är med innan bussen kommit fram. Hinner mota undan dem tankarna också.