Ödets ironi

Kom på något jag ville skriva här.
Men glömde bort det så forta jag tagit mig till "skapa".
Kom nu på vad det var.
För första gången sen Julen 1999 har jag glömt vem som jag ska köpa Julklapp till i VI6! Det har aldrig hänt förut.
Har aldrig förr kunnat förstår hur man kan glömma det. Men nu vet jag. Ödets ironi.
Jag tror jag vet vem. Men är inte säker. Någon av de vanliga är det vet jag. Vilket gör att det finns två personer att välja mellan. Det lite komiska i det hela är att de är så sjukt olika så köper jag något som är tänkt till den ena och jag sen har den andra får de något som inte alls är dem. Hehe. Spännande.
Men jag kan inte låta bli att fråga mig hur det kommer sig att jag kunde glömma.
Den enda förklaringen jag kan komma på är att det är för mycket i mitt huvud just nu.
På tok för mycket som snurrar runt där bak.

Det är kallt i mitt rum. Gjorde precis misstaget att krypa ner under täcket utan att ha tvättat bort sminket och borstat tänderna. Dumt. Nu vill jag ju sova direkt. Vill inte gå upp och frysa.

Ska göra grupparbete imorgon tydligen. Sen föreläsning, gå tidigare. Åka till jobbet. Jobba. Sova hos Thömas.

Det händer så lite men samtidigt så mycket. Hur kan det vara så?

Tankar

Sitter på bussen in mot Brommaplan. Är trött. Huvudet snurrar. Kroppen vill sova.
Funderar på varför busschaffören är så seg. Kommer fram till att han vill hålla tidtabellen. Varför vill dem alltid det när man själv är sen? Fast tidiga är de ändå till ens egen busshållplats.
Åker över sista bron och spanar mot husen som ligger vid vattnet. Funder på vilket som är det där ett av barnen bor i. Ett av barnen som går i klassen som jag lärt känna genom de senaste 1 ½ åren. Jag saknar dem. Alla. Trivdes verkligen där. Vill veta hur dem har det. Att de har det bra. Jag tänker på dem och oroar mig. Förstår inte hur man ska kunna släppa en klass. Hur ska man våga lita till att någon annan tar hand om dem lika bra som jag? Hm, en bra lärare ska bry sig. Men inte för mycket. Jag bryr mig. Alltid för mycket.
Efter att ha kommit fram till Brommaplan motas alla "saknar och undrar hur det är -tankar" bort.
Hinner börja fundera över andra jag saknar och undrar över hur det är med innan bussen kommit fram. Hinner mota undan dem tankarna också.

Skola, bussar och annat..

Har nu avslutat min muskkurs och börjat med matten. Den underbart, roliga och efterlängtade mattekursen.. Jag kommer överleva... Nyttig kurs? Javisst. Bra krus? Det med. Rolig? Nja, vet inte. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den än. Som sagt överlever jag den.
Synd bara att det är super många exeminationer och jag känner inte inte angagerad i kursen alls. Finns såååå mycket annat som lockar och är roligar.
Mysa med pojke.
Träffa vänner.
Dricka öl.
Äta godis.
Shoppa.
Se på tv.
Sitta vid datorn.
Blandannat.
Så när någon frågar mig vad jag gör nu förtiden och hur det är med mig blir svaret. Det är bra. Jag pluggar. Vilket i stort betyder. Skolan är ganska tråkig, andra saker är super bra och gör mig glad i magen. Sen finns det en del jobbigt. Men så är det. Inget jag orkar tänka på. Men natruligtvis gör ändå.
Nu blir det sovning i alla fall. Nattnatt!