Kärringpoäng

Idag samlade jag till mig ett kärringpoäng på väg hem från bussen.
Gick över den sedvanliga allmänningen. Såg två pojkar som klättrade i björken.
Tänkte, vad kul att klättra i träd. Men vänta. Vad konstigt träder ser ut. Inte brukar man väl heller hänga och kana längs med grenarna sådär.
De hänger ju och trycker och väger på de nedre grenarna så de ska gå sönder!
Flera grenar var redan av.
Jag som redan var grinig sedan en lång eftermiddag i skolan, stannade till.
Stod ett tag och iaktog dem. Man måste vara säker på sin sak innan man kan anklaga någon för att göra något galet. Kom fram till att de gjorde det jag trodde. Samt att jag inte vill vara den som går iväg och låter barn tro att det är okej att förstöra saker.

"Tycker ni att det är speciellt smart det ni håller på med!"
Tystnad från killarna, de går till varandra och gömmer sig bakom stammen.
"Ja, trädet går ju sönder om man håller på sådär. Tycker ni det är en sådan bra idé hörni killar?"
Mer tystnad.
Jag står kvar och glor på dem ett tag. De märker att jag inte tänker ge mig. Utan smygger sakta iväg.
"Det är helt okej att klättra i träd, men inte att ha sönder dem."

Sådär, nu var jag en gamal kärring. För det är dem som gör sånt där, eller hur?
Killarna gick säkert tillbaka till trädet igen. Men nu slipper jag tänka: Jag borde ha sagt till. Varför agerar inte folk istället för att stå tysta och tänka onda tankar när de ser fel som begås?