Kärringpoäng

Idag samlade jag till mig ett kärringpoäng på väg hem från bussen.
Gick över den sedvanliga allmänningen. Såg två pojkar som klättrade i björken.
Tänkte, vad kul att klättra i träd. Men vänta. Vad konstigt träder ser ut. Inte brukar man väl heller hänga och kana längs med grenarna sådär.
De hänger ju och trycker och väger på de nedre grenarna så de ska gå sönder!
Flera grenar var redan av.
Jag som redan var grinig sedan en lång eftermiddag i skolan, stannade till.
Stod ett tag och iaktog dem. Man måste vara säker på sin sak innan man kan anklaga någon för att göra något galet. Kom fram till att de gjorde det jag trodde. Samt att jag inte vill vara den som går iväg och låter barn tro att det är okej att förstöra saker.

"Tycker ni att det är speciellt smart det ni håller på med!"
Tystnad från killarna, de går till varandra och gömmer sig bakom stammen.
"Ja, trädet går ju sönder om man håller på sådär. Tycker ni det är en sådan bra idé hörni killar?"
Mer tystnad.
Jag står kvar och glor på dem ett tag. De märker att jag inte tänker ge mig. Utan smygger sakta iväg.
"Det är helt okej att klättra i träd, men inte att ha sönder dem."

Sådär, nu var jag en gamal kärring. För det är dem som gör sånt där, eller hur?
Killarna gick säkert tillbaka till trädet igen. Men nu slipper jag tänka: Jag borde ha sagt till. Varför agerar inte folk istället för att stå tysta och tänka onda tankar när de ser fel som begås?

Funderingar

Vad händer efter döden?
Hur vill man helst dö?
Vad ska jag välja att läsa nästa termin?
Vill jag jobba som lärare?
Varför vill tjejer oftare flytta hemifrån tidigt än pojkar?
Ska jag orka ut på en promenad?
Hur vet man när man är kär?
Finns det någon för alla?
Kommer jag någonsin att börja spela fiol igen?
Klippning eller inte klippning?
Samsung eller Sony ericsson?
Ny jacka eller inte?
Varför finns barnlitteratur bara att läsa i Lund?
Hur mycket är min tid värd?
Vad är jag beredd att göra för pengar och andra ytliga saker i världen?

Senaste tiden

Har varit massa i skolan samtidigt inte. Har vilket fall varit väldigt upptagen och konstaterat som tidigare att tiden försvinner.

Var till Dalarna och hälsade på min vän Johan förra helgen. Långhelg från torsdag till Söndag. Helgen innehöll filmtittande, bastubadande, nya bekantskaper, Servering av 80 pers vid trerätters middag och mycket annat. Nu är dock Johan förkyld och anklagar mig för att ha gett honom sjukan. Vilket jag nekar till då vi knappt hann umgås med allting som skulle göras inför den stora middagen på lördagen. Dessutom var jag ju frisk.

I veckan har grupparbeten, redovisningar, böcker lästs, vänner träffats, shopping uträttats, bussar åkts, papper skrivits på och första dagen på jobbet hunnits med.

Känner att jag gör väldigt mycket men ändå inte allt jag vill hinna med.

Precis haft en väldigt mindre trevlig natt. Kom hem vid 1. Sov i 4 timmar, vaknade av sån mensvärk att jag inte kunde röra mig. Mådde illa av för lite sömn och hungrighet. Katten märkte att jag egentligen var vaken och kom upp i sängen. Trampade på mig och kurrade samtidigt som han pratade sitt kattspråk (Maaaaajaaauuu)
Vilket betyder, jag vet att du är vaken. Seså, upp med dig och släpp ut mig nu.
Upp, ner och ut med katten. In med alvedon i mig, klappa sig på magen i 30 min tills jag somnade om. Vaknade klockan 13 av att min mage gjorde ont igen.

Suttit här vi datorn i 2 h. Funder på att ta mig iväg och kolla på film med en vän.
Men då borde man duscha, klä sig och annat vettigt.